Båda barnen hade utvecklingssamtal idag. Först T sen F. Förstår inte varför jag känner en inner stress inför varje gång. Visst pratar de mycke, men vem kan klandra dem, de kommer ju från någon ni känner. Busar gör de oxå och fnizziga är de. Men om de inte hade varit så, då hade de inte varit de som de är. Glada ungar med ett väldans envist humör. Älskar de små liven, som helt plötsligt inte är så små mer.
Bäst att ta vara på tiden som är kvar innan de blir större :-D
Ses och hörs......... Mian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar