I lördags var det sista mellodelfinal. Den sågs i Kågeröd hos kollegan. Efter det så drog hon och jag till Malmö, Swing in. Om ni får möjlighet och tycker om att dans så åk dit. Fyra dansgolv, en karaokebar, underbar uteplats och hur kul som helst. Kan verkligen rekommendera detta ställe. Swing in jag kommer tillbaks igen, räkna med det :-D
Ses och hörs............ Mian.
Två veckor har gått sen morfar somnade in. Det går inte en dag utan att tårar rinner. Inte hysteriskt, men de rinner. Det räcker att någon frågar något så blir jag sådär blödig. Jättejobbigt. Imorgon är det en vecka sen begravningen, en av de finaste begravningar jag varit på. Tror att det blir en sådan jobbig dag imorgon oxå. Men jag vet att det är bättre att låta de rinna, för tillslut så känns det bättre.
Perspektiv...........jo, det finns de som har det värre. Vi är lyckligt lottade att vi är så nära varandra som vi verkligen är. Vi är många och ibland fler än vi behöver, vilket är tur. Då alla inte kan hjälpa till oavsett anledningar.
Lite djupt men just nu är jag lite djup.
Till helgen skulle morfar fyllt 85, detta firar jag med en runda någonstans i Skåne med kollegan :-D
Ses och hörs................. Mian
......så ses vi igen. Begravning idag, jobbigt som bara den. Oavsett vem så rann allas tårar.
En fantastisk man som höll i denna borgliga begravning. Vackert tal, men när sången "Time to say goodbye" spelades då brast det för alla. Den sång spelades efter mammas och hennes systrars brev till morfar.
Jag valde att gå till begravningen själv. Det var skönt. I min egen takt utan frågor och att slippa prata. Bara musik i öronen och ett hyfsat väder.
Efteråt träffades vi och hade frukost. Det är nog det alla kommer att sakna mest. Vi har ju liksom alltid haft frulle hemma hos de gamla.
Nu är det den gamla. Vi får helt enkelt vänja oss. Men hon ska minsann inte tro att vi inte kommer hem till henne. För vi ska nog lyckas med att terra henne, så hon inte glömmer att hon lever :-D
Ses och hörs......... Mian
20-tals fest i slutet av april. Ah ja. Kolla in frizzan. Undras om det går att få till detta i mitt underbara hår!!!!!
Idag har jag träffat Mormor <3. Det var som att gå rakt in i en vägg. Tårarna bara rann. Det bästa var att när tårarna runnit färdigt så kändes det som vanligt. Eller iallafall nästan vanligt. Det var fel person i morfars stol. Men det känns bra. Bara tanken på honom får tårarna att rinna. Men det får de göra. Tänker låta de rinna tills de inte vill rinna. Vill inte hålla det inom mig.
Ses och hörs.......... Mian
Han orkade inte mer. Han somnade för alltid. Min morfar.
Ögonen svider. Näsan rinner. Glad ena minuten. Ledsen nästa.
Humöret det är ett virrvarr. Men jag är inte arg, bara otroligt ledsen.
Försöker skratta. Lyckas ibland. Ibland sviker det.
Men det måste det få göra. En gammal man. Många minnen. Som ville väl. Alltid glad. Om inte, då var det bäst att akta sig.
Finurlig. Gladlynt. Påhittig. Envis. Tjurskallig. Men det var min morfar <3 <3
Min morfar ligger på sjukhuset. Han tillhör den kategori människor som aldrig varit direkt sjuk. Så när han nu är inlagd så blir man rädd. Inte för att han inte får vård och hjälp utan att han kanske inte kommer hem igen!!!!! Varför???
Det är ju min morfar, han som är rolig och tycker om när man kommer och hälsar på. Visst, ibland kan han nog tycka att vi är lite väl högljudda men då går han åt sidan. Min älskade morfar <3 tänk om jag inte får säga det till honom igen?!!! Eller, vem försöker jag lura, har aldrig sagt det men jag gör det. Min älskade morfar <3 <3
Nu ska jag försöka sova........
Ses och hörs........ Mian
