Inbjudan till PARTY

20-tals fest i slutet av april. Ah ja. Kolla in frizzan. Undras om det går att få till detta i mitt underbara hår!!!!!

Mormor <3

Idag har jag träffat Mormor <3. Det var som att gå rakt in i en vägg. Tårarna bara rann. Det bästa var att när tårarna runnit färdigt så kändes det som vanligt. Eller iallafall nästan vanligt. Det var fel person i morfars stol. Men det känns bra. Bara tanken på honom får tårarna att rinna. Men det får de göra. Tänker låta de rinna tills de inte vill rinna. Vill inte hålla det inom mig.

Ses och hörs.......... Mian

Sov gott <3

Han orkade inte mer. Han somnade för alltid. Min morfar.
Ögonen svider. Näsan rinner. Glad ena minuten. Ledsen nästa.
Humöret det är ett virrvarr. Men jag är inte arg, bara otroligt ledsen.
Försöker skratta. Lyckas ibland. Ibland sviker det.
Men det måste det få göra. En gammal man. Många minnen. Som ville väl. Alltid glad. Om inte, då var det bäst att akta sig.
Finurlig. Gladlynt. Påhittig. Envis. Tjurskallig. Men det var min morfar <3 <3

Morfar <3

Min morfar ligger på sjukhuset. Han tillhör den kategori människor som aldrig varit direkt sjuk. Så när han nu är inlagd så blir man rädd. Inte för att han inte får vård och hjälp utan att han kanske inte kommer hem igen!!!!! Varför???
Det är ju min morfar, han som är rolig och tycker om när man kommer och hälsar på. Visst, ibland kan han nog tycka att vi är lite väl högljudda men då går han åt sidan. Min älskade morfar <3 tänk om jag inte får säga det till honom igen?!!! Eller, vem försöker jag lura, har aldrig sagt det men jag gör det. Min älskade morfar <3 <3

Nu ska jag försöka sova........

Ses och hörs........ Mian

Träning för första gången på länge.

Igår testade jag på träningsformen Tabata. Idag är jag trött och öm i kroppen. Men det känns bra. Tänk att träning kan vara så roligt.
Om jag jämfört med styrketräning på gym och gruppträning, så slår gruppträning det med hästlängder. Det är mer ordning när man inte är själv för ingen vill prestera sämre än någon annan.

Ses och hörs.......... Mian

Sammanfattning av året .........

Jag vet inte var jag ska börja. Året har ju bara rusat förbi. Vart tar dagarna vägen? Varför skyndar tiden fram? Kan den intw bara lugna sig lite.

En minitrip till svägerskan i Stockholm hann vi med i våras. Tre intensiva dagar med bus, karuseller och shopping. Jag verkligen fullkomligt älskar Stockholm men skulle aldrig vilja bo där.

Snön som låg kvar länge i våras den visade på en fin sommar. Och nog hade vi det. Sommaren kom och med den kom allt som det tillhör.

Har oxå haft tre benbrott i familjen. Först ramlar maken och bryter ett ben i handleden. Där blir det gips. Sen bryter svårmor sitt höftben. Precis innan semestern bryter sonen sin handled. Inget höjdar år för den sidan.

Midsommar firades först på jobb. Sen kalasdags hos mor och styvfar. Kvällen var vigd åt makens arbetskamrat som fyllde jämnt. En riktigt aktiv dag med mycke skratt och fart.

Karnevalen som höll på i nio dagar. Vilken tur att vi inte var hemma :-/

Sen blev det ju Karpathos, det kan ni läsa om längre bak i bloggen. Två veckors njutning i värme och badparadis.
Under sommarsemestern hann jag även med tivoli i Köpenhamn med barn och ett extra barn. Plus kvalitétstid med svårmor och barn. Det var även många fina baddagar hemma. Underbara sommar.

Sen, helt plötsligt, så var det höst. En söndag i september, innan mannen fyller år, kommer maken hem och lämnar ett kort från svårmor. I det står det att han och jag ska åka på semester tillsammans ensamma om en vecka?!?! 
Har jag någonsin nämt att jag har tur??? Eller är lyckligt lottad?

Hösten har lunkat på, lite trist, lite grå, med en trist trötthet i kroppen som inte vill försvinna.

Så kom december. Kalas för sonen, nightcup, julmiddag med jobb och julafton. Även om det varit många veckor så känns det inte som veckor. Det finns ju nästan bara två dagar i veckan. Måndag och fredag. Alla andra dagar bara flyger förbi.

Så mitt nyårslöfte är!!!!!! Ta vara på dagarna. Lite skit i hörnen har ingen dött av. Försök att minimera fighterna med barn och vännerna.

Gott nytt år och god fortsättning

Ses och hörs............ Mian

Tiden läker kanske alla sår??

Har, i helgen, fått mig en liten tankeställare. Tänker inte snöa in mig på den men lite förvirrad är jag. Nåja, strunt i det nu. Snart fyller sonen år då ska det vara kalas. Sen är det jul. Innan båda de sakerna så ska jag på bokvernissage, då båda barnen har gjort böcker i skolan. Det är alla mellanstadieelever som skrivit böcker och fått de publicerade. Ska bli mycke trevligt.

Ses och hörs........... Mian.